Jag är tvungen att vända mig till någon som kan lyssna på det jag har att berätta. Jag har inte någon som jag kan prata med, och jag blir snart galen om jag inte får lätta på mitt hjärta. Mitt liv håller på att glida mig ur händerna, för jag klarar inte av att ta mig ur den här depressionen som jag verkar ha fastnat i. Om jag inte kan ta mig ur den här depressionen så kommer den att bli min död. Anledningen till att jag har hamnat i en depression är nog en blandning av olika faktorer som travats på hög i mitt liv. Jag ska försöka att berätta vilka det är, men det är inte helt lätt att ens erkänna för sig själv vad det är som man mår dåligt över.

Den största anledningen är nog min så kallade fru. Anledningen till att frun hamnar högst på listan över anledningar är att hon stal mitt liv från mig. Det var väldigt länge sedan som hon stal det, men hon har haft det i sina händer under alla dessa år, och tyvärr så vägrar hon att släppa taget om mig. Jag har aldrig älskat min fru, utan det var ett giftermål för att hon ville att jag skulle bli far, även om det var mot min vilja. Hon såg till att sluta med sina preventivmedel utan att jag visste om något, resten är historia. Eftersom vi inte ens bodde ihop, eller hade ett seriöst förhållande, så trodde jag att det skulle lösa sig genom att hon skulle göra en abort, men hon hade redan bestämt sig för att behålla barnet.

Nu tycker säkert många att man får ta sitt ansvar om man gör en kvinna gravid, och det har jag gjort också, frågan är bara om inte alla dessa år som jag har varit gift med denna kvinna har varit i onödan. Jag hade inte något annat val än att gifta mig med henne och flytta ihop med henne, och det var för att hon annars skulle se till att jag inte fick träffa mitt barn om jag inte gjorde som hon ville. Hon hotade mig med att hon skulle berätta för min son att jag minsann inte ville ta hand om honom, och det var det sista jag ville… att hon skulle skada mitt eget barn.

Jag gifte mig med henne och fick vara med när min son kom till världen, och jag måste säga att det var det lyckligaste ögonblicket i mitt liv.

jag tyckte att det var värt att vara under hennes makt, vad som helst bara jag fick vara med min son. Man kanske tycker att jag får skylla mig själv som inte har gått ifrån min fru, men det är inte så enkelt. Min fru har hotat mig så många gånger, och det är nästan alltid samma mening med hoten… att jag inte kommer att få träffa mitt barn mer om jag skiljer mig från henne. Eftersom grabben är stor nu så skulle jag ju kunna gå min väg kan man tycka, men jag blir fortfarande hotad med att hon minsann skall berätta att jag inte ville ha honom, vilket skulle göra honom fruktansvärt illa.